Socialjouren hittar flickan påväg till tågrälsen, körs till psykiatrin igen men åter igen får vi svaret att behovet inte finns hos flickan. Flickan körs tillbaka till kvinnan hon bor hos & där upptäcker socialjouren att de känner varann privat & börjar prata.

Dem ser inte hur flickan tar pillerburken & går upp på sitt rum!

Flickan berättar för killen & väninnan hur läget är & det agerar med att ringa 112. När ambulans är påväg till familjehemmet ringer dem dit & pratar med de & då säger hon ?de var bra att flickan blir hämtad nu? & flickan får följa med i ambulansen & där ringer dem till psykiatrin & frågar om det är ok att de tar med sig flickan & då äntligen förstår de behovet.

Flickan får nu flytta!
Flickan får flytta ifrån gården som låg i Varberg!hon kommer till en jourfamilj. Flickan får nu ha kvar adress & saker i tidigare på gården eftersom hon inte har en fast boplats & adress. Kvinnan hon bodde hos får nu post & räkningar adresserad till flickan som de inte skickar vidare!
flickan får skulder!

Det är nu snart ännu ett nytt läsår som börjar för flickan & vart ska nu flickan bo?

Varken kvinnan med gården eller hennes biologiska familj ha hem henne & jourhem är bara en tillfällig plats att bo i, nu får socialen jaga rätt på ett nytt boende!

Det blir en anhörigplacering & flickans gudmor tar emot flickan till sitt hem, där de redan bor 3 små barn. Det blir ingen lätt grej att som 18åring komma in i en familj som redan har rutiner med barnen.

Flickan försöker anpassa sig men blir ännu en gång sedd som en vuxen som hon inte är utifrån sina diagnoser. Flickan börjar på en folkhögskola, det var de bästa valet hon gjort i sitt liv för där kunde hon anpassa skolgången men inte kännas annorlunda.

Gudmodern kommer snart & bekräftar att hon blivit tjänsteledig ifrån sitt arbete & planerar att plugga, på samma skola som flickan & de hamnar därmed i samma klass!

Detta kände inte flickan blev rätt för de behövdes en fristad någonstans men de fick hon inte! Flickan började åter klaga till socialen om hur situationen fungerar & att de inte kändes riktigt rätt för flickan igen att bo där hon bor nu.

Flickan får veta att hennes gudmor fått pengar för att köpa kläder till flickan & blev väldigt nöjd över detta men sanningen var att de inte var en affär vi skulle till utan flickan blev körd till ett LSSboende, gudmodeen hade sagt upp uppdraget & socialen hade ingenstans att flytta flickan mer än till detta kollektivboende!

Ett boende med väldigt speciella människor med olika diagnoser. Vissa gravt utvecklingsstörda & autistiska utan tal, de kändes väldigt fel att flickan placerades här men de gick inte att förändra! Snart sa socialen att flickans beslut om LVU skulle försvinna & de skulle därför avsluta relationen & sådär. En person som flickan ändå haft en kontakt med under en längre tid skulle nu för flickan åter försvinna & nya dörrar skulle öppnas!

vuxenvärlden startar 18år & 6 månader!

De blev beslut att kollektivboende inte fick fungera som LSSboende & det skulle därför byggas ett helt nytt boende för oss som behövde flytta ofrivilligt.

Nu var framtidsplaner en egen lägenhet inom LSS, & så blev det. Låsta fönster, fasta lampor i tak & andra ställen, & en dusch som liknar de man har på badhuset & idrottsanläggningar med ?pushknapp? för att vattnet ska vara väldigt sparande. Hur kan man bygga på detta viset för personer som faktiskt ska bo i dem på heltid? De hade kanske fungerat om de var ett helgboende eller liknande. Flicka blev väldigt bekymrad & tyckte inte de kändes rätt. Flickan hade nu kommit tillbaka till Halmstad & sin hemstad sedan något år & hade fått tillbaka sina gamla vänner som hon rycktes ifrån & många av dessa kom till lägenheten för att se hur de såg ut & tyckte de var väldigt dåligt hur det behandlade människor med speciella behov.

Flickan tog även kontakt med personligt ombud. Flickan behövde även nu en psykiatrisk kontakt för att flickan behöver prata om det som har hänt henne & sveken ifrån familj & andra vuxna.

Flickan hamnar på utredningsboende & där gör de intervjuer med anhöriga & de upptäcker även att flickan absolut inte vill träffa sin familj & får panik. Detta agerande gör att boendet undrar vad som egentligen skett i hennes hem & hon nekar av att hon skulle blivit sexuellt utnyttjad som barn.

Flickan kände sig både trygg på boendet men övergiven av sin familj som inte ville att hon skulle bo med dem mer. Socialen får alltså hela ansvaret för flickan då familjen inte vill engagera sig.

Flickan får en helt ny garderob med kläder, skor & de hon är i behov av, även glasögon då flickan ofta får huvudvärk. Hon har nu en vattenlöslig antidepressiv medicin som hon klarar att ta & det stabiliserar hennes mående bra.

Familjen bekräftar under utredningen att flickan är en främmande person som de inte förstår sig på & inte längre vill ta hand om & inte är lik någon i familjen.

Det blir sommarlov & flickan vet fortfarande inte vart hon ska ta vägen, utredningsboendet påpekar till socialen & flickans behov att flickan inte kan bo kvar där.

Socialen flyttar flickan till Varberg när skolan redan börjat. Flickan får hälsa på en gång, har en övernattning som fungerar bra & därför bestäms det att flickan ska flytta dit några dagar senare.

Hade socialen tagit sitt ordentliga ansvar i tanken på flickans behov så hade man introducerat henne i en ny familj under sommaren.

En ensamstående kvinna på en gård med folk som bor på gården, flera hundar med uppfödning, stora hästar & även ponny & någon liten gårdskatt. 

Flickan får börja på en ny gymnasieskola. Här anpassas det inte efter flickans behov & diagnoser utan i den vanliga skolan får flickan gå.

Hon börjar träffa vänner, hon har nu lite lättare för att socialisera sig. Hon har inte mycket kontakt med sin familj & dem vill väldigt lite komma & se hur flickan mår & bor.

Flickan tappar även kontakten med den yngsta systern som gör att flickan blir orolig över hur denna lilla flicka ska ha det i hemmet.

Flickan blir åter utåtagerande emot den kvinnan hon nu bor hos. Skolan & vänner blev en flyktväg tidigt att kunna vara hos så man slapp den otrygghet som fanns i hemmet.

Flickan får kontakt med sin morbror igen som var tryggheten som yngre & sin gudmor. De blir väldigt oroliga för flickan & ifrågasätter även familjens ointresse för deras egna förstfödda dotter, de ringer även socialen & engagerar sig i att flickan mår väldigt dåligt. Socialen vill inte lyssna & sätter inte heller in behovet av psykiatrisk kontakt trots att flickan även har medicin som säger att flickan behöver ha en läkare. Flickans ledvärk börjar dyka upp väldigt illa nu men även detta ignoreras. Kvinnan som hon bor hos ignorerar även flickans rop på hjälp med detta.

Åter är de ingen som ser, hör eller agerar för flickans behov och liv. Flickan o flera andra i hennes närhet ringer dagligen till socialen för att bekräfta hur det fungerar men blir inte hörd eller sedd ändå.

Kvinnan hon bor hos åker utomlands & lämnar flickan ensam hemma, hon ska få bo hos en väninna. En väninna som äntligen kommer se flickan som den hon är, som kan stötta flickans behov & påpekar självmant till socialens sina egna kunskaper & erfarenheter men socialen agerar ändå inte.

Flickan får tillslut nog totalt efter en period i hemmet & har nu fyllt 18år.

Orkar inte detta liv längre!

Hon åker till psykiatrin med hjälp av väninnan & pojkvännen, psykiatrin anser att behovet för inläggning inte finns. Kvinnan hon bor hos kommer dit & de påpekar åter att flickan inte är i behov av psykiatrisk vård enligt dem, vill inte ens prata med den kvinnan hon bor hos. Flickan rymmer, stänger av sin telefon & kvinnan hon bor hos åker hem medans väninnan & pojkvännen ringer socialjouren!

28 januari 1991 föddes en liten flicka som fick namnet Anette. Första barnet i ett ungt pars liv. Då boendes i Göteborg bland nära&kära. Hade även en koppling till ett litet samhälle i Halmstad, där hittar de snart ett hus att flytta till. Idolen i flickans liv var tidigt sin morbror Ari. Pappan är lastbilschaufför utomlands & mamman hemma med flickan. Familjen får 2 barn till inom 4år & nu är det full rullians i hemmet med 3 små barn. Minsta barnet föds med allergi så familjen får lämna ifrån sig de djur som fanns i hemmet.

Flickan denna berättelse handlar om blir redan på förskolan utstött & får inte många vänner. En mamma som även är dagmamma får familjen kontakt med & blir väldigt goda vänner med. Flickan får en bra vän här, & minsta barnet i flickans familj blir denna familj gudföräldrar till.

Flickan har redan som liten en hörselnedsättning, går hos talpedagog, har en annorlunda gångstil men finmotoriken fungerar bra. Familjelivet & vardagen fortsätter & flickan börjar skolan.

Familjen får inte längre plats i de huset vi har & flyttar till ett större bara några gator ifrån.

Till en början fungerar det bra med skolan & här hittar flickan lite fler vänner & börjar även på fritidsaktiviteter som kyrkans barngrupper & scouterna. Flickan älskar att måla, skriva & läsa. Flickan blir i skolan utstött & mobbad. Skolan & familjen reagerar inte & gör ingenting åt det.

Pappan i familjen blir skadad & får omskola sig till kontorsarbete.

Misstänkt depression vid 10årsålder på flickan. Då börjar även ledvärk komma.
Familjen bestämmer sig för att bli familjehem. De tar under ca 1år emot 2 olika barn vid olika tillfällen som gör stora avtryck i flickans liv med deras egna berättelser & liv & hur de behandlar familjen. Det fungerade inte & avbryts.

Flickan mår sämre & sämre. Nu finner hon även kontakter på internet & berättar där hur hon har det hemma men att ingen hör eller ser henne. Familjens fokus ligger ofta på de andra barnens fritidsaktiviteter & flickan glöms gärna bort för hon vågar inte göra sig hörd.

När flickan är 14år så får hon ännu ett syskon, en syster som hon till en första tanke hatade på att behöva få pga att hon redan kände sig bortglömd & att ännu en skulle ta tid av alla andra & glömma flickan åter. Detta blev trots allt ändå en vändning i flickans liv, Jonna föds.

Snart bestämde sig familjen att flytta ifrån de trygga lilla samhällets med flickans vänner & fritidsaktiviteter & flickan fick även byta skola, de köpte en lägenhet där flickan inte fick ett eget rum i lägenhet utan förrådet utanför ytterdörren med en branddörr.

Den nya skolan började se hur flickans kläder såg ut & att flickan var allmänt ovårdad & de insåg att hon mådde väldigt dåligt hemma. Det gjordes en anmälan till BUP & soc.

Flickans vardag bestod här i att ta hand om de yngsta barnet, lämna henne på förskolan & hämta på förskolan & ta hand om hemma när övriga familjen åkte på aktiviteter. BUP gör nu en neuropsykiatrisk utredning som visar på djup depression med suicidförsök, lindrig utvecklingsstörning, autismliknande tillstånd, social fobi, ångest,  ADD.

Flickan får medicin som hon har svårt att svälja oavsett hur den intas får flickan stora problem, då bestämmer sig föräldrarna att de behövs att de öppnar munnen & lägger ner medicinen i halsen på flickan. Något som efteråt fick flickan större problem att ta tabletter. Det upprepades under en längre period.

Vid 17års ålder bestämmer sig familjen åter igen att flytta & efter bara några veckor har familjen fått nog av flickans utåtagerande beteende & bestämmer att hon får hämtas av socialen för att familjen ger upp.

Flickan är en ung vilsen tonåring som inte vet hur hon ska handskas med livets stora krav pga de diagnoser som sattes på henne via BUP. Ingen tar ansvaret över att hon behöver lära sig vad de innebär & vilka insatser i samhället man kan få.

Hon flyttar till ett utredningsboende & snabbt säger nu familjen ifrån att de har packat ihop flickans prylar & flickan är inte välkommen hem igen!